Virgohopen är den närmaste stora galaxhopen, en skara av cirka 2 000 galaxer på ett avstånd av cirka 54 miljoner ljusår från jorden. Huvuddelen av hopen är cirka 11–14 miljoner ljusår bred, beroende på var kanten dras. Ett ljusår är den sträcka som ljuset färdas på ett år, cirka 9,46 biljoner kilometer.

Storlek

En galaxhop har ingen skarp kant, så storleken beror på vilken del som mäts. Hopens mitt brukar placeras vid jättegalaxen M87.

En studie från 2020 fann att hopens gravitation håller galaxer i omloppsbana inom cirka 1,7 megaparsek från mitten. En megaparsek är en miljon parsek, cirka 3,26 miljoner ljusår. Det området, innanför det som astronomer kallar virialradien, är cirka 11 miljoner ljusår brett.

En studie från 2001 vägde hopen med hjälp av de galaxer som ligger inom 8 grader från M87 på himlen. På hopens avstånd når 8 grader ut till cirka 2,2 megaparsek från mitten, vilket gör hopen cirka 14 miljoner ljusår bred. Hopen sträcker sig också på djupet. Mätningar med rymdteleskopet Hubble av hopens elliptiska och liknande galaxer visade att de är spridda över 2,4 megaparsek i djupled, cirka 8 miljoner ljusår.

Längre ut faller galaxer fortfarande in mot hopen. Hopens dragningskraft är starkare än universums expansion ut till cirka 7,0–7,3 megaparsek från mitten, eller 23–24 miljoner ljusår.

Storleksjämförelser

• Sett från jorden är området innanför virialradien cirka 12 grader brett, ungefär 23 gånger bredden av den fulla månen.
• Huvuddelen är ungefär 110–140 gånger så bred som Vintergatan, som är cirka 100 000 ljusår i diameter.
• Huvuddelen är 4 till 6 gånger så bred som avståndet från Vintergatan till Andromedagalaxen, cirka 2,5 miljoner ljusår.
• Virgohopen är ungefär dubbelt så bred som Lokala galaxhopen, den grupp av galaxer som innehåller Vintergatan, men har ungefär 330 gånger så stor massa.
• Om Vintergatan förminskades till storleken av en basketboll, skulle hopens huvuddel vara 27–34 meter bred och ligga cirka 130 meter bort.

Hopens galaxer

M87, en elliptisk jättegalax i mitten, är hopens dominerande medlem. Galaxen är också en radiogalax, en galax som sänder ut kraftiga radiovågor, och i den rollen kallas den Virgo A. Charles Messier upptäckte M87 år 1781. Tio år tidigare hade han upptäckt M49, det första objektet som upptäckts i Virgohopen.

Hopen består av flera klumpar. Den största, kring M87, ligger cirka 16,7 megaparsek från jorden, och en mindre kring M49 ligger cirka 16,4 megaparsek bort. Eftersom hopen täcker så stor del av himlen utelämnades den ur de två stora katalogerna över galaxhopar, som publicerades 1958 och 1961.

Hopens dragningskraft på Lokala galaxhopen

Mätt utifrån galaxernas rörelser har hopens huvuddel ungefär 630 biljoner gånger solens massa. Hopens gravitation bromsar också Lokala galaxhopen när universum expanderar. En studie från 2020 fann att Lokala galaxhopen faller in mot Virgohopen med cirka 135 kilometer per sekund, jämfört med vart enbart expansionen skulle föra den.

Källor

• The ACS Virgo Cluster Survey. XIII. SBF Distance Catalog and the Three-Dimensional Structure of the Virgo Cluster. Mei et al., The Astrophysical Journal, 2007.
• On structure and kinematics of the Virgo cluster of galaxies. Kashibadze et al., Astronomy & Astrophysics, 2020.
• Structure, mass and distance of the Virgo cluster from a Tolman-Bondi model. Fouqué et al., Astronomy & Astrophysics, 2001.
• Messier 87. NASA Science, 2025.
• Messier 49. NASA Science, 2026.
• The Hubble flow around the Local Group. Karachentsev et al., Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 2009.
• The observed properties of dwarf galaxies in and around the Local Group. McConnachie, The Astronomical Journal, 2012.
• Our Milky Way Galaxy: How Big is Space?. NASA Science, 2024.
• Moon Fact Sheet. NASA, 2024.
• Measuring the Universe. International Astronomical Union.
• Official Basketball Rules 2026: Basketball Equipment. FIBA, 2026.