How big is Lilla magellanska molnet?
180 exametros!
Lilla magellanska molnet är en dvärggalax, en av galaxerna som kretsar kring Vintergatan, cirka 200 000 ljusår från jorden. Ett ljusår är den sträcka som ljuset färdas på ett år, cirka 9,46 biljoner kilometer. Mätt ut till en standardiserad svag ljusstyrka är galaxen cirka 19 000 ljusår lång. Den syns med blotta ögat från södra halvklotet.
Ljuset från en galax avtar gradvis mot kanterna. För att kunna jämföra galaxer på ett rättvist sätt mäter astronomer ofta varje galax ut till samma mycket svaga ljusstyrka. Bredden som mäts på det här sättet kallas D25.
Två stora galaxkataloger, från 1991 och 2003, anger båda att Lilla magellanska molnet har en D25 på 316 bågminuter, cirka 5,3 grader på himlen. En bågminut är en sextiondel av en grad. I den andra riktningen är galaxen smalare, 186–234 bågminuter.
För att göra om en vinkel på himlen till en verklig storlek behövs avståndet. En studie från 2020 använde förmörkelsevariabler, stjärnpar där stjärnorna passerar framför varandra när de kretsar kring varandra.
Studien placerade galaxens centrum 62 440 parsec bort, där en parsec är cirka 3,26 ljusår. Det motsvarar cirka 204 000 ljusår. På det avståndet är galaxen cirka 5 700 parsec (19 000 ljusår) lång och 11 000–14 000 ljusår bred.
Galaxen är också djup: den sträcker sig långt mot jorden och långt bort från den. I samma studie skilde sig avståndet till den närmaste och den mest avlägsna av de uppmätta stjärnorna med cirka 10 000 parsec (33 000 ljusår). Galaxen är utdragen och starkt lutad sett från jorden.
Den äldsta bevarade uppteckningen av Magellanska molnen finns i Boken om fixstjärnorna, skriven år 964 av den persiske astronomen Abd al-Rahman al-Sufi. Lilla magellanska molnet har fått sitt namn efter upptäcktsresanden Ferdinand Magellan. Navigatörer, bland dem Magellan, använde det som hjälp för att hitta vägen över haven.
Astronomer kallar alla grundämnen som är tyngre än väte och helium för metaller. Lilla magellanska molnet har mindre metall än Vintergatan. I förhållande till mängden väte har stjärnorna i galaxen ungefär en tiondel så mycket järn som solen. Förhållandena där liknar de i galaxer cirka 2 till 3 miljarder år efter big bang, då universum bildade stjärnor som snabbast. Det gör galaxen till en plats nära oss där man kan studera hur stjärnor bildades då.
Galaxens mest aktiva stjärnbildningsområde är NGC 346, den enda massiva stjärnhopen i galaxen som fortfarande bildar stjärnor i snabb takt. Eftersom stoft huvudsakligen består av metaller förväntade sig astronomerna att det skulle finnas lite av det där. År 2023 hittade dock rymdteleskopet James Webb stoft i skivorna kring unga stjärnor i NGC 346. Det var första gången som stoft hade upptäckts i just de här skivorna. Forskargruppen föreslog att steniga planeter kan ha bildats tidigare i universums historia än vad astronomerna hade trott.