How big is Blyertsstift?
700 micrômetros!
Ett blyertsstift är den tunna stav inuti en penna som lämnar spår på papper. Trots namnet innehåller det inget metalliskt bly. Det består av grafit, en form av kol, blandad med ett bindemedel som håller ihop staven. Utforskaren visar ett stift för en stiftpenna, 0,7 millimeter i diameter, en av standardstorlekarna.
Stift för stiftpennor finns i en rad standardstorlekar. Den internationella standarden ISO 20318-2 sorterar dem efter nominell diameter, den storlek som står tryckt på asken. Den anger nominella diametrar från 0,2 till 2 millimeter, bland annat 0,3, 0,5, 0,7 och 0,9. Utforskarens stift har storleken 0,7 millimeter.
En nominell diameter är en beteckning, och standarden anger för varje storlek för sig vilken exakt tjocklek som är tillåten. Den noterar att vissa storlekar har två beteckningar: 0,3 och 0,35, samt 0,9 och 1. Ett stift och en penna med samma beteckning är avsedda att passa ihop, även när de kommer från olika tillverkare.
ISO 20318-2 beskriver ett svart blyertsstift som ett fast skrivmaterial av ett svart färgämne, till exempel grafit, och ett bindemedel. Grafit är en av formerna av rent kol. Kolatomerna sitter tätt bundna i platta lager, men lagren hålls ihop med varandra bara svagt. När en penna dras över papper gnids grafit av och blir kvar som ett streck.
Samma svaga lager gör grafit mjuk och hal, och därför används den också som smörjmedel. Northern New England Poison Center, ett giftinformationscentrum i nordöstra USA, noterar att blyertsstift är gjorda av grafit, inte av metallen bly som orsakar blyförgiftning.
Stift finns också i olika hårdhetsgrader, som anges med bokstäver och siffror. I ISO 20318-2 går graderna från 9H, den hårdaste, till 6B, den mjukaste. Hårdare stift ger ljusare streck och mjukare stift ger mörkare. HB är mellangraden, och Pentel beskriver sitt HB-stift som likvärdigt med en penna nr 2.
Standarden anger storleken 0,7 millimeter i åtta grader, från 4H till 2B. Den medger också att det ännu inte finns någon vetenskaplig definition av en hårdhetsgrad, så testningen av en grad beror fortfarande delvis på bedömning och inte enbart på mätning.