Triton är Neptunus största måne, cirka 2 707 kilometer i diameter. Den är den enda stora månen i solsystemet som kretsar i motsatt riktning mot sin planets rotation. Forskare tror att Triton började som en isvärld i Kuiperbältet, zonen med små iskroppar bortom Neptunus, och fångades in av Neptunus tyngdkraft.

Storlek

NASA anger Tritons radie, avståndet från centrum till ytan, till 1 353,4 kilometer, vilket ger en diameter på 2 707 kilometer. Listan som förs av NASA:s Jet Propulsion Laboratory anger 1 352,6 kilometer, plus eller minus 2,4 kilometer. De två värdena skiljer sig åt med mindre än 1 kilometer.

Tritons densitet, mängden massa som ryms i varje kubikcentimeter, är ungefär dubbelt så hög som vattnets. Det är mer än hos nästan alla andra månar kring de yttre planeterna. Det betyder att Triton innehåller mer sten än de isiga månarna kring Saturnus och Uranus. En skorpa av fryst kväve täcker en isig mantel, som tros omge en kärna av sten och metall.

Storleksjämförelser

• Triton är lite mer än tre fjärdedelar så bred som jordens måne, som är 3 475 kilometer i diameter, och ungefär en femtedel så bred som jorden.
• Dvärgplaneten Pluto, en värld som liknar Triton mycket, är 2 377 kilometer i diameter. Triton är cirka 330 kilometer bredare.
• Jupiters måne Europa är 3 122 kilometer i diameter, så Triton är ungefär sju åttondelar så bred.
• Om Neptunus förminskades till storleken av en basketboll, skulle Triton vara en pärla cirka 1,3 centimeter i diameter, som kretsar 1,7 meter från bollens mitt.

En måne som kretsar baklänges

Den brittiske astronomen William Lassell upptäckte Triton den 10 oktober 1846, 17 dagar efter att Neptunus själv hade upptäckts. De flesta stora månar färdas kring sina planeter i samma riktning som planeten roterar. Triton går åt andra hållet, i det som astronomer kallar en retrograd bana.

Triton går ett varv kring Neptunus på 5,9 dagar, på ett avstånd av 354 760 kilometer från planetens mitt, lite kortare än avståndet mellan månen och jorden. Liksom månen vänder Triton alltid samma sida mot sin planet. Banan lutar kraftigt, så att polerna i tur och ordning vänds mot solen. Forskare tror att Neptunus fångade in Triton från Kuiperbältet för miljontals år sedan. Triton har många gemensamma drag med Pluto.

Vad Voyager 2 fann

Voyager 2 är den enda rymdsond som har flugit förbi Neptunus och Triton. Under förbiflygningen 1989 mätte sonden ytetemperaturer på −235 °C, vilket gör Triton till ett av de kallaste objekten i solsystemet. Största delen av Tritons kväve är fruset som rimfrost, och den isiga ytan reflekterar 70 % av solljuset som träffar den.

Voyager 2 fann också aktiva gejsrar, så Triton är en av de få månar som är kända för att vara geologiskt aktiva. Sondens bilder visar få kratrar, men jämna vulkaniska slätter, kullar och runda gropar som har bildats av flöden av isig lava. En tunn atmosfär, mest kväve med lite metan, omger Triton.

Källor

• Neptunian Satellite Fact Sheet. NASA, 2024.
• Planetary Satellite Physical Parameters. Jet Propulsion Laboratory, NASA.
• Triton. NASA.
• Neptune Fact Sheet. NASA, 2024.
• Moon Fact Sheet. NASA, 2024.
• Earth Fact Sheet. NASA, 2024.
• Jovian Satellite Fact Sheet. NASA, 2023.
• Pluto: Facts. NASA.
• Official Basketball Rules 2026: Basketball Equipment. FIBA, 2026.