Large Hadron Collider, eller LHC, är en partikelaccelerator: en maskin som ökar farten på små partiklar och låter dem kollidera med varandra. Dess huvudring är 26,7 kilometer i omkrets och cirka 8,5 kilometer i diameter. Den ligger i en tunnel under jorden nära Genève och korsar gränsen mellan Frankrike och Schweiz.

Storlek

CERN, Europeiska organisationen för kärnforskning, driver LHC och anger ringens omkrets, avståndet runt den, till 26 659 meter. Ringen är inte en perfekt cirkel. Den består av åtta böjda bågar som förenas av åtta raka sektioner. Bredden på cirka 8,5 kilometer får man genom att dela omkretsen med pi (cirka 3,14), så värdet är en nära approximation.

Själva tunneln är mycket smalare. I de böjda sektionerna är den 3,7 meter bred på insidan. Den ligger mellan 45 och 170 meter under markytan, i ett plan som lutar svagt mot Genèvesjön.

Största delen av ringen är fylld med magneter. Ringens 1 232 huvudsakliga böjmagneter är vardera 15 meter långa, så tillsammans tar de upp cirka 18,5 kilometer, eller 69 %, av ringen.

Storleksjämförelser

• Ringen är nästan lika bred som Mount Everest är högt: cirka 8,5 kilometer i diameter, jämfört med Everests 8 849 meter över havet.
• En löpare som springer ett maraton, 42,195 kilometer, skulle springa ungefär 1,6 varv runt ringen.
• Cirka 240 amerikanska fotbollsplaner, vardera 110 meter långa inklusive målzonerna, skulle, lagda ände mot ände, få plats runt ringen.
• Tunneln är något mer än dubbelt så bred som en person som är 1,7 meter lång, men ringen som den bildar är cirka 2 300 gånger så bred som tunneln.

Vad som händer inuti

Två strålar av partiklar, oftast protoner, går runt ringen i motsatta riktningar i separata rör. Varje stråle gör 11 245 varv runt ringen varje sekund. Det är cirka 300 000 kilometer varje sekund, mycket nära ljusets hastighet.

Supraledande magneter, som leder elektricitet utan att förlora energi, styr strålarna runt kurvorna. För att fungera kyls de till −271,3 °C, kallare än rymden. Strålarna leds så att de kolliderar vid fyra punkter runt ringen, där stora detektorer registrerar de partiklar som flyger ut.

År 2026 beskriver CERN LHC som världens största och kraftfullaste partikelaccelerator. I juli 2012 tillkännagav forskare vid CERN upptäckten av higgsbosonen. Upptäckten bekräftade en idé som först lades fram 1964 för att förklara hur elementarpartiklar får sin massa.

En tunnel byggd för en tidigare maskin

Tunneln grävdes mellan 1984 och 1989 för en tidigare kolliderare, Large Electron-Positron Collider, känd som LEP. LEP stängdes 2000 för att göra tunneln ledig för LHC. Genom att tunneln återanvändes sparades kostnaden för att gräva en ny.

CERN-rådet godkände LHC i december 1994. Den byggdes mellan 1996 och 2008 och startades första gången den 10 september 2008.

Källor

• The Large Hadron Collider. CERN.
• LHC Machine. Evans and Bryant, Journal of Instrumentation, 2008.
• President Xi Jinping and Nepalese President Bidya Devi Bhandari Exchange Letters to Jointly Announce New Height of Mount Qomolangma. Ministry of Foreign Affairs of the People's Republic of China, 2020.
• Marathon. World Athletics.
• 2026 Official Playing Rules of the National Football League. NFL, 2026.