Hepatit B-viruset är det virus som orsakar hepatit B, en infektion i levern. En fullständig, smittsam viruspartikel är en sfär som är cirka 42 nanometer i diameter, och en nanometer är en miljarddel av en meter. Det måttet gäller hela partikeln, inklusive partikelns yttre hölje.

Storlek

Kompletta hepatit B-partiklar kallas Dane-partiklar, efter huvudförfattaren till en artikel från 1970 som beskrev dem i bilder från elektronmikroskop. Översiktsartiklar om viruset anger deras diameter till 42 nanometer. Internationella kommittén för virustaxonomi (ICTV), som klassificerar virus, anger ett intervall på 40–45 nanometer.

Varje partikel har två lager. Det yttre är ett hölje av fettmolekyler som kallas lipider, besatt med tre slags ytproteiner. Innanför höljet finns ett proteinskal som kallas nukleokapsid, 32–36 nanometer i diameter. Nukleokapsiden rymmer virusets arvsmassa: en DNA-slinga som är cirka 3 200 baser lång och bara delvis dubbelsträngad.

Storleksjämförelser

• Ett hepatit B-virus är ungefär 2,5 gånger så brett som ett porcint circovirus, ett virus hos grisar som är cirka 17 nanometer i diameter. Räknat i volym är hepatit B-viruset ungefär 15 gånger så stort.
• År 1873 räknade Ernst Abbe ut att ett vanligt ljusmikroskop inte kan upplösa detaljer som är mindre än cirka 200 nanometer. Ett hepatit B-virus är ungefär en femtedel av den gränsen, för litet för att ett sådant mikroskop ska kunna visa virusets form.
• Cirka 1 900–2 400 hepatit B-virus skulle få plats sida vid sida tvärs över ett människohår, som är 80 000–100 000 nanometer brett.
• Om ett hepatit B-virus förstorades en miljon gånger, skulle det vara 4,2 centimeter i diameter, och ett människohår skulle vara 80–100 meter brett.

Tomma partiklar

Infekterade leverceller avger också partiklar som varken innehåller nukleokapsid eller DNA, och därför kan de inte orsaka infektion. De består av ytproteiner som sitter i ett lipidmembran som är hämtat från cellen. Vissa är sfärer som är 16–25 nanometer i diameter, och andra är filament, eller trådar, som är cirka 20 nanometer breda och av varierande längd.

Dessa tomma partiklar är många fler än de kompletta virusen: en översiktsartikel från 2025 uppskattar att de är 1 000 till 100 000 gånger så många. De suger upp de antikroppar som immunförsvaret bildar mot ytproteinerna, så att antikropparna dras bort från de smittsamma partiklarna. De tomma partiklarnas ytproteiner identifierades först som ”Australiaantigenet”.

Infektion och vaccin

Hepatit B sprids genom blod och andra kroppsvätskor, oftast från mor till barn vid födseln. De enda kända naturliga värdarna för viruset är människor och människoapor. De flesta har inga symtom när de först infekteras. Hos vissa blir infektionen dock kronisk, eller långvarig, och kan leda till allvarlig leversjukdom, bland annat ärrbildning i levern, så kallad cirros, och levercancer.

Åldern spelar roll. Cirka 95 % av infekterade spädbarn och små barn utvecklar kronisk hepatit, jämfört med färre än 5 % av infekterade vuxna. Världshälsoorganisationen uppskattar att 240 miljoner människor levde med kronisk hepatit B år 2024 och att sjukdomen orsakade cirka 1,1 miljoner dödsfall det året. Ett vaccin, som oftast ges kort efter födseln, ger nästan 100 % skydd.

Källor

• Genus: Orthohepadnavirus. International Committee on Taxonomy of Viruses, ICTV Report.
• Hepatitis B Virus Biology. Seeger and Mason, Microbiology and Molecular Biology Reviews, 2000.
• Unveiling the Molecular Architecture of HBV Spherical Subviral Particles: Structure, Symmetry, and Lipid Dynamics. Garg et al., Viruses, 2025.
• Hepatitis B. World Health Organization, 2026.
• Press release: The Nobel Prize in Chemistry 2014. Royal Swedish Academy of Sciences, 2014.
• Conformational Changes and Nuclear Entry of Porcine Circovirus without Disassembly. Wang et al., Journal of Virology, 2019.
• Just How Small Is "Nano"?. National Nanotechnology Initiative.