How big is Quaoar?
1,100 kilómetros!
Quaoar är en isvärld i Kuiperbältet, zonen av små, isiga kroppar bortom Neptunus. Den är i genomsnitt cirka 1 090 kilometer i diameter, något mindre än hälften av Plutos bredd. Quaoar har en måne, Weywot, och två ringar som ligger mycket längre ut än ringar förväntas kunna bestå.
Quaoars storlek mäts genom att man följer hur den passerar framför avlägsna stjärnor, en händelse som kallas stjärnockultation. Varje observatör som ser en stjärna försvinna registrerar en linje, en så kallad korda, tvärs över Quaoars skugga. Många kordor från olika platser tecknar upp Quaoars kontur.
En studie från 2026, som släppts före kollegial granskning, kombinerade 37 ockultationer och fann att Quaoar är något tillplattad. Den är cirka 1 132 kilometer i diameter vid ekvatorn och 1 022 kilometer från pol till pol, vilket ger samma volym som en sfär som är 1 094 kilometer i diameter. En studie från 2024, som kombinerade ockultationernas form med den värme som Quaoar avger, kom fram till en diameter på 1 090 kilometer, plus eller minus cirka 40 kilometer.
Den första mätningen, som gjordes med rymdteleskopet Hubble år 2002, gav cirka 1 300 kilometer. Det var första gången ett objekt i Kuiperbältet hade setts som en skiva i stället för som en ljuspunkt, men mätningen överskattade storleken med cirka en femtedel.
Ringarna hittades på samma sätt som Quaoars storlek, genom korta minskningar i en stjärnas ljus när en ring passerade framför stjärnan. Den yttre ringen upptäcktes vid ockultationer mellan 2018 och 2021. Den kretsar cirka 4 057 kilometer från Quaoars centrum, mer än sju gånger Quaoars egen radie. En ockultation den 9 augusti 2022 avslöjade en andra, svagare ring cirka 2 520 kilometer från centrum.
Båda ringarna ligger utanför en gräns som kallas Rochegränsen, som för Quaoar ligger cirka 1 780 kilometer från centrum. Utanför den gränsen förväntas ringpartiklar klumpa ihop sig till månar på mindre än 100 år. En föreslagen förklaring är att Quaoars ringpartiklar studsar mot varandra mer än partiklarna i Saturnus ringar gör, i stället för att klibba ihop.
Weywot, Quaoars måne, kretsar ungefär tre gånger så långt ut som den yttre ringen. Utifrån Weywots bana kan astronomerna räkna ut Quaoars massa och därifrån dess densitet. År 2025 rapporterade astronomer en andra, mycket mindre måne, som upptäcktes en gång vid en ockultation.
Chad Trujillo och Mike Brown upptäckte Quaoar år 2002 med Oschin Schmidt-teleskopet vid Palomarobservatoriet. Vid den tiden var Quaoar det största objekt som hade hittats i omloppsbana kring solen sedan Pluto år 1930. De uppkallade Quaoar efter en skapelsegud hos tongvafolket, de ursprungliga invånarna i Los Angeles-bäckenet. Namnet uttalas ”kwa-whar”.
Quaoar kretsar kring solen i en nästan rund bana, cirka 44 gånger så långt ut som jorden. Rymdteleskopet James Webb har hittat vattenis, koldioxidis samt fruset metan och etan på Quaoars yta. Quaoar är inte en av de fem dvärgplaneter som Internationella astronomiska unionen erkänner år 2026, men studien från 2026 fann att Quaoars form och rotation stämmer med en kropp som formats av sin egen tyngdkraft, vilket skulle göra den kvalificerad.