How big is Betelgeuse?
1.1 billion kilometres!
Betelgeuse är en röd superjätte i stjärnbilden Orion och den röda superjätten som finns närmast jorden. En studie från 2020 uppskattade att den är cirka 1,1 miljarder kilometer i diameter, ungefär 760 gånger solens bredd. Siffran gäller bredden på stjärnans synliga yta, och den är osäker eftersom stjärnans avstånd inte är exakt känt.
Stjärnor har ingen fast yta, och Betelgeuses storlek uppskattas utifrån två saker: hur bred den ser ut att vara på himlen och hur långt bort den är. Den skenbara bredden har mätts med stor noggrannhet med interferometri, som kombinerar ljus från flera teleskop. Den är cirka 42 tusendelar av en bågsekund, där en bågsekund är 1/3 600 av en grad. Det är bredden på ett människohår sett från ett avstånd av cirka 490 meter.
Avståndet är svårare att fastställa. År 2020 använde ett team under ledning av Meridith Joyce datormodeller över hur Betelgeuse pulserar för att uppskatta dess radie till 764 gånger solens radie. Det ger en diameter på cirka 1,06 miljarder kilometer, inom ett intervall på 0,98–1,22 miljarder, och placerar stjärnan på ett avstånd av cirka 550 ljusår (ett ljusår är den sträcka som ljuset färdas på ett år). Andra uppskattningar placerar den längre bort, omkring 650 ljusår, och på det avståndet skulle samma skenbara bredd innebära en stjärna som är cirka 1,3 miljarder kilometer i diameter.
Betelgeuse är också en variabel stjärna. Den pulserar i en cykel på cirka 400 dagar, så ytan rör sig och ljusstyrkan ändras. Utanför den synliga ytan har den en väldig, utsträckt yttre atmosfär.
I slutet av 2019 blev Betelgeuse märkbart ljussvagare, och ljusminskningen varade i några månader. Observationer med rymdteleskopet Hubble och andra observatorier visade varför. Stjärnan hade blåst bort en stor del av sin synliga yta år 2019, i ett enormt utbrott som kallas ytmassutkast. Materialet vägde flera gånger så mycket som månen, cirka 400 miljarder gånger så mycket som ett typiskt utbrott från solen.
När materialet rörde sig bort från stjärnan, svalnade det till ett moln av stoft som blockerade en del av stjärnljuset. Utbrottet avbröt också den pulsation på 400 dagar som astronomer hade följt i nästan 200 år. Betelgeuse förväntas avsluta sitt liv som en supernova, en exploderande stjärna, men astronomerna som studerade utbrottet drog slutsatsen att det inte nödvändigtvis var ett tecken på att explosionen var nära.
År 2025 tillkännagav astronomer den första sannolika observationen av en liten följestjärna, med hjälp av teleskopet Gemini North. De gav den namnet Siwarha, som betyder ”hennes armband”. Den kretsar kring Betelgeuse ungefär vart sjätte år och passerar då genom superjättens väldiga yttre atmosfär. Jämfört med Betelgeuse är den pytteliten.
I januari 2026 rapporterade astronomer ett spår av tät gas som följestjärnan lämnar efter sig när den rör sig genom Betelgeuses yttre atmosfär. I juli 2026 offentliggjorde Europeiska sydobservatoriet den hittills tydligaste bilden av följestjärnan, tagen med observatoriets Very Large Telescope. Bilden tyder på att följestjärnan har två till tre gånger solens massa. Nästa gång den är som lättast att se är i november 2027.